Tid

/Jag har en uppgift.

Jag måste stoppa tiden.

Varje sekund, timme, vecka, månad för dig bort från mig. Förvandlar dig till ett minne. Jag vill inte det.

Jag vet att jag kommer att misslyckas. Det spelar ingen roll. Jag vet att du är för evigt fast där, i den fredagen. Och min tid bara forslar fram. Det spelar ingen roll./

För du är самый сладкий, самый добрый, самый хороший мальчик на свете, самый золотой. Самый любимый.

/Det var det jag sa till dig varje kväll när jag nattade dig. Och det är alldeles sant./

Jag älskar dig mest av allt i livet. Ja, mest av allt i hela världen. Ja, nästan lika mycket som ananas. För man måste ju erkänna att en ananas är en aning sötare ändå.

Haha, paaaap, посиди со мной еще. Du får inte gå, jag somnar snabbare om du sitter här, bredvid.

Låt mig pussa dig.

Paaaap

Vad

Kom, så får du en kram. Sen kan du gå. Kanske. Ну па-а-а-ап!

Все, все, Петенька, я пойду. Спи. Завтра рано вставать.

Пока, пап.

Пока, нос.

Дабранач!

Дабранач, салодкі мой.

Петенька, вставай.

Ммм…

Вставай, в школу опоздаешь.

Не опоздаю. Я успеватель в школу.

Vad vill du äta till frukost?

Mmmm…

Gröt?

Ja.

Med honung?

Ja.

Вставай, опоздаешь. Тебе еще зубы надо почистить.

Папа, мне идти пять минут.

Вставай.

Папа, я зубочист.

Давай.

Все, я пошел. Где мой компьютер?

Петя, там, где ты его оставил. Я не слежу за твоими вещами. Du borde packa allt på kvällen, jag säger alltid: packa på kvällen så slipper du stressa på morgonen.

Ok. Här är den. Och laddaren?

Du får ha koll på dina saker själv. Ta en ryggsäck. Det är bekvämare.

Det är ok.

Tog du nycklarna?

Ja.

Telefonen?

Ja.

У тебя руки обветрились, надо кремом помазать. Jag kommer sent idag, kan du äta själv?

Ja. Хорошо.

Давай я тебя побусяю. Сладкий мой.

Ну все, пап, я побежал.

Увидимся.

Увидимся, бабун.

/Varför mördade de min Peter. Varför mördade de min Peter. Varför mördade de min Peter.

Самый сладкий, самый золотой, самый лучший мальчик на свете./

Somliga anser att jag är ganska lång. Jag är mycket längre än du, pappa. Ska vi mäta våra armar? Så här. Ställ dig så. Ja mot mig. Ja. Ser du, ser du?! Haha! Ge mig föda! jag är hungrig! Mata mig! Jag är definitivt i begrepp att inta en viss mängd av näringshaltiga produkter! Förtäring är mitt mål! Paaaap! Jag är hungrig!

Det är sent, varför har du inte ätit tidigare?

Ну па-а-ап!

Jag älskar dig så mycket. Mest av allt. Nåväl nästan. En ananas älskar jag lite mer. Det förstår du väl.

Ja, inget är sötare än en ananas. Haha

Почти как ананас. Маленький мой. Когда ты успел вырасти? Я и не заметил. Помнишь, как мы меряли ножку?

/Hur jag krälade på golvet och skrek. Nejnejnejnejnej.

Det kan inte vara sant, det kan inte vara sant, det kan inte vara sant.

Det är inte han det är inte han det är inte han

Inte min Petja inte inte inte/

Det har inträffat något hemskt och din son Peter är avliden.

/Två poliser. Unga, en tjej och en kille. Båda ganska mulliga./

Pappa, vad tycker du om ryska folksånger?

Vilka?

Eh, typ den där. Hej hej… eller … hur går den?

«Эй, ухнем?»

Ja!

Varför lyssnar du plötsligt på sånt?

Jag vet inte. Låter fint, det är den där kören som sjunger också.

Du tyckte ju inte om röst, sång? Du borde lyssna på opera istället. Tosca. Mario Cavaradossi- arian är jättefin.

Ja, kanske. Vem skrev den.

Puccini.

Ja, mamma gillar honom. Men den sången?

Det är en speciell sång. Det var pråmdragare som hade den sången.

Just det! Som på den där tavlan, ja?

Ja.

Sov nu.

Pappa, sitt här med mig.

Om jag sitter med dig kommer du inte att somna.

Jag somnar fortare om du sitter med mig, jag lovar.

Nej, du kommer att prata med mig, som vanligt, jag vet.

Ok. Nu släcker jag. Sååå. Och så haffar jag dig! Din arm är min arm nu! Jag är en pappasax!

Peter.

Pappooon!

Ok, jag ska säga dig något, viska i örat och sen släpper du mig. Kom. Lyssna noga… (Assaradarratjuckarra.)

Pap. Vad betyder det? Du säger det hela tiden.

Jag säger annat också.

Jo. Men vad betyder det?

Jag ska berätta när du fyller 18.

Men paaaaap!

Du får veta vad det betyder när du fyller arton, samma dag ska jag berätta det för dig.

Babon, du är en sååån fisk!

God natt Peter.

God natt, pap. Väänta! Kom tillbaka!

Vad?

Дабранач, ноўз.

Дабранач, маленькі.

/Du kommer aldrig att få veta vad det betyder.

Du kommer aldrig att fylla 18.

Du kommer aldrig att få veta vad det betyder./

Pe. Jag ville tala om en sak för dig, redan för ett tag sen. Jag är… jag är inte starkast i världen…

Pappa! Du är det!

Nej Pe, jag är ledsen.

Är du… säker?

Ja, ganska så.

Det… det… det gör inget, pappa. Du är min… min… starkaste i världen.

Vill du flyga lite?

Ja!

Kom så här… Vuuuuufff! Vuuuufff!

Haha! Mer! Mer!

Vuuuuuffff!

Mer, snälla mer!

Nu är jag trött.

Lite till bara. Snälla.

Ok, en gång bara. Vuuuuuuuuuuffff! Schvuuuung!

Jag ska lära dig att raka dig med en rakhyvel. Jag vet att du använder min rakapparat. Men det inte är samma sak. Ja, ja. Du behöver ingen hyvel än. Men snart. Snart.  Du växer. Människor växer tills de blir 25 eller nåt. Du har nio år kvar att växa. Du kanske blir lång.

Somliga anser att jag redan är lång. Jag lutar åt att hålla med dem, babba. Kom här, kom. Titta. Jag är så mycket längre än du!

När hände det? När blev du stor? Igår kunde jag ta upp dig i famnen. Du kunde flyga på mina utsträckta armar. Schwuuuuung! Minns du?

Det minns jag faktiskt! Det var kul!

Får jag ta upp dig i famnen nu?

Försök! Haha! Lilla pappa!

Pappa. Berätta sagan, den där om lilla skalbaggen Vasja och lilla spindeln Fedja.

Ok. Lyssna. Det var en gång en liten skalbagge Vasja och en liten spindel Fedja. Och de bodde på en vind. Rakt ovanför en liten barnkammare där det bodde en liten pojke som hette…

Jag vet, jag vet, fortsätt.

Ja, som hette Petja.

Och en gång skulle den lilla skalbaggen Vasja och den lilla spindeln Fedja gå ut på en promenad. Det hade just regnat därute och de var tvungna att leta efter sina gummistövlar. Inte helt lätt, för hur många ben har en spindel?

Eh… åtta?

Ja, det stämmer. Så den lilla spindeln Vasja…

Fedja.

Ja, Fedja. Den lila spindeln Fedja började leta efter sina gummistövlar. Och han letade och letade och letade och letade och letade och letade och hittade till slut sju gula stövlar.

Sju?

Sju. Men inte den åttonde. Då sa den lilla spindeln Fedja till sin bästa vän – den lilla skalbaggen Vasja: Vet du Vasja, jag kan inte hitta min åttonde stövel. Och den lilla skalbaggen Fedja…

Vasja.

Ja, Vasja. Han svarade: vet du vad, Fedja. Jag har fullt upp med att leta efter mina egna stövlar för jag har… hur många ben har en skalbagge?

Eeeh… Sex?

Riktigt. …för jag har mina sex stövlar att leta reda på. Så var vänlig och leta efter dina saker själv. Och så fortsatte han att leta efter sina gummistövlar. Som hade… vilken färg hade de?

De var röda.

Just så.

Efter ett tag så hittade den lilla skalbaggen Vasja alla sina stövlar i en liten klädkammare och tog dem på sig. Och den lilla spindeln Fedja kom på att han lagt en av sina stövlar på hatthyllan i hallen, bara för att det var lite kul.

Ja haha!

Så alla stövlar… hur många?

Åtta.

Ja, åtta stövlar var på nu. Och det var dags att gå ut. Men nu när de skulle gå ut så visade det sig att de blivit jättetrötta av allt letande, för att inte tala om vilken tid det tagit att leta efter sammanlagt… eh…

Fjorton.

Ja, fjorton stövlar. Och ta på dem på fötterna utan att blanda ihop dem. Kan du tänka dig vilken tid det tog?

Lång tid.

Ja, så när de skulle gå ut hade det redan blivit mörkt därute och de var jättetrötta. Och då sa den lilla spindeln Fedja: vet du vad, lilla skalbaggen Vasja. Låt oss stanna hemma idag, jag är så trött nu.

Ok, svarade den lilla skalbaggen Vasja, låt oss stanna hemma.

Och så tog de av sig stövlarna en efter en, alla…

Fjorton stycken!

Ja, och ställde dem i en garderob, för att inte behöva leta efter dem nästa gång. Först var det den lilla spindeln Fedja som prydligt ställde in hur många par?

Åtta.

Tänk efter.

Ah, nej åtta stycken, alltså fyra par.

Ja, fyra par gula stövlar. Och sedan var det den lilla skalbaggens Vasjas tur, han ställde…

Tre par.

Ja, tre par röda gummistövlar ställde Vasja in i garderoben, mycket prydligt. Efter det gick de raka vägen till badrummet och borstade tänderna, drog på sig pyjamasarna och la sig för att sova. Och du ska nu sova, du med.

Tack pappa. Vilka pyjamasar hade de?

Det får du veta nästa gång. Sov nu. God natt, Петенька.

God natt pappa. Sitt lite här på sängkanten. Tack, håll mig i handen. Tack. Tack. God natt.

/Jag älskar dig så mycket. Jag älskar dig så…/

Cykla aldrig utan hjälm. Lova. Aldrig.

Jag lovar Bab. Jag är den mest försiktiga försiktigcyklaren i världen. Jag är cykelförsiktigheten själv. Och du är en fisk. Баб – ты рыб!

Har du suttit hemma hela dagen igen?

Kanske.

Gå ut, det är fint väder.

Jag är trött.

Av vad? Av att inte göra nåt?

Jag har spelat piano i flera timmar, jag har suttit i soffan. Vet du hur mycket energi man förbränner när man sitter i soffan? Massor! Massor och åter massor! Och jag är hungrig. Ge mig föda! Det är din plikt att förse mig med det tillräckliga antalet proteiner, kolhydrater, vitaminer och vätska i form av två väteatomer och en syreatom. Juice går också bra. Förtärandet av kaloririka produkter står ganska högt på min agenda just nu. Occch. Vad tycker du förresten om totalitarism?

Kasta lite lösare pappa. Inte så hårt. Det handlar inte om styrka, det handlar om teknik. Kolla

Haha!

Ok, jag missade, men kolla nu!

Hahahaha!

Okok. Det är bara för att du tittar, jag blir nervös. Såhär. Man stöder bara bollen lite grann med vänster hand, sen kastar man uppåt och framåt, mjukt. En mjuk rörelse, så att bollen kommer ner i korgen ovanifrån. Förstår du? Ja! Bra! Och så hoppar man samtidigt, så här: whoop!

Den var snygg.

Eller hur! Ska vi spela lite? En mot en.

Jag blir trött, Peter. Jag kan inte hålla jämnt tempo med dig. Jag är faktiskt exakt tre gånger äldre än du.

Inte länge till, snart fyller du 49! Men ok, vi kan spela så här, vi kastar, den som först fixar 21 poäng vinner. Om man lyckas få 13 poäng, bränns de upp och man börjar från noll igen. Det här kastet ger ett poäng, det här två… ja, du förstår. Ska vi köra?

Skolan är ju stängd, det är lov… Men porten… dörren rör sig som om nån går in? Ser du?

Det är ett spöke.

Hehe, dörren är ju automatisk, det har fastnat nåt där.

Nä, det spökar. Minns du det där spöket som bodde i Andrés garderob?

Haha, vaddå?

Du trodde på det.

Okkej… din tur. Kasta, baboon.

Babba, du är en sååån näsa! Äter du ens några proteiner?

Varför ska jag göra det?

Hur ska du annars bygga muskler?

Jag behöver inga muskler. Det är du som behöver muskler. Du är för smal.

Jag? Du pratar med universums muskelbyggare, titta, nej, titta va? Känn, känn på mina armar. Jag kan göra trettio armhävningar, vill du se? Kolla! Va? Va? Ser du?

Ja, om du är så stark så kan du massera min nacke.

Men paaaap!

Jag har ont i nacken och axeln.

Gå till en massör!

Vet du vad de kostar?

Jaha, och jag är gratis arbetskraft, visst.

Snälla bara lite grann. Du vet ju var man ska trycka.

Jaja… här?

Ja

Här. Ja.

Här?

Lite längre ner…

Uhu…

Lite närmare ryggraden.

Uhm…

Här uppe också.

Nej! Nu får det räcka!

Men Peter, snälla.

Proletariatet säger sitt potenta och pregnanta ”nej” till de slavdrivsliknande villkor som råder i den här lägenheten.

Tack i alla fall.

Ingen orsak. Det är klart att du inte vill ha fackförhandlingar, du kommer att förlora dem! Haha! Vad tycker du om Zimerman, förresten?

Instrument eller pianist.

Pianisten, förstås. Ska vi titta på ett Youtube-klipp?

Jag är trött nu Peter.

Men pappa. Snälla. Han är så bra. Han är såååå bra. Jag tror han är bäst i världen just nu. Titta. Paaap. Vad tycker du? Jag vill höra honom live. Men han åker ingenstans, tror jag. Han bor i Schweiz. Och undervisar där.

Åk dit. Studera för honom.

Nej, nej. Jag kommer aldrig att nå den nivån.

Försök. Du har tid.

/Hur mycket tid jag spenderade på något som föreföll mig vara viktigt. Hur ofta sa jag inte: ”Senare, Peter”. ”Jag är trött, Peter”. ”Jag pratar i telefon, Peter”. Jag är trött, Peter. Jag är trött. Trött./

Vet du att tiden är den enda grundläggande fysikaliska parameter som är linjär? Jag menar allt annat är reversibelt. Ja? En kraft orsakar en motkraft. Ja? Men tiden går bara åt ena hållet. Varför?

Inte vet jag. Entropin kanske?

Vad är entropi?

Googla.

Men pappa. Jag vill höra från dig!

Och jag vill att du skaffar dig baskunskaper på egen hand. Om jag bara berättar för dig, kommer du att glömma det efter två timmar. Däremot om du lär dig saker själv. Då kommer du ihåg dem. Skaffa baskunskaper, sen kan vi prata.

Okej. Jag är baskunskapsskaffare av rang, ska du veta. Kungen av baskunskaper.

Du är en näsa. Nosso grosso.

Hehe…

ОТВЕТЫ НА ВОПРОСЫ «ДВОЕТОЧИЯ»:

1.На каких языках вы пишете?

На шведском, беларуском и русском. Иногда по-английски, но это, в основном, «технические» тексты – статьи, лекции.

2.Является ли один из них выученным или вы владеете и тем, и другим с детства?

Наверное, банальная мысль, но язык приходится учить все время, всю жизнь, разве не так? То есть, выучить язык, видимо, невозможно. Но, конечно, шведский и английский я начал учить намного позже, чем русский и беларуский.

3.Когда и при каких обстоятельствах вы начали писать на каждом из них?

Первую «книжку» я написал лет в 6, кажется. И проиллюстрировал. Потом писал периодически, но не концентрированно. В 24 года написал сборник текстов, который был частью художественного проекта (я по первой «специальности» — художник). В это же время стал писать для периодических изданий. Ну и так далее.

4. Что побудило вас писать на втором (третьем, четвертом…) языке?

На втором, беларуском, я писал не очень много, потом долго не писал вообще, только переводил. Теперь пропорция обратная, я почти не пишу на русском, перевожу иногда.

Я родился и вырос в Беларуси – это двуязычная страна. Шведский появился в связи с переездом в Швецию. Английский тоже по необходимости.

5. Как происходит выбор языка в каждом конкретном случае?

Чаще всего это зависит от целевой аудитории и жанра. Но я написал и две книги, в которых языки идут вперемежку. Вообще же, я придерживаюсь мнения, что каждое новое произведение требует создания своего литературного языка.

6. Отличается ли процесс письма на разных языках? Чувствуете ли вы себя другим человеком\поэтом, при переходе с языка на язык?

Не знаю, не думаю. Я пишу примерно то же самое на разных языках, десять лет работал над проектом, целью которого было выработать способ письма, который позволял бы достигать одних и тех же художественных целей на разных языках, без посредничества перевода. Результат – три книжки: по-русски, по-беларуски и по-шведски.

Устная речь – другое. Тут, действительно, характер, тон, даже голос человека меняются.

7. Случается ли вам испытывать нехватку какого-то слова\понятия, существующего в том языке, на котором вы в данный момент не пишете?

Да. К примеру, идиомы. Часто можно найти соответствие, но не всегда.

8. Меняется ли ваше отношение к какому-то явлению\понятию\предмету в зависимости от языка на котором вы о нем думаете\пишете?

Да, бывает. Чаще, когда дело касается передачи на письме устной речи.

9. Переводите ли вы сами себя с языка на язык? Если нет, то почему?

Нет, я уже ответил на этот вопрос выше. Я начал с переводов, устал от этого и занялся письмом как инструментом. Способом письма.

10. Совмещаете ли вы разные языки в одном тексте?

Да, я уже ответил на этот вопрос выше.

11. Есть ли авторы, чей опыт двуязычия вдохновляет вас?

Никогда об этом не думал.

12. В какой степени культурное наследие каждого из ваших языков влияет на ваше письмо?

Не совсем понимаю, что такое «культурное наследие языка», поэтому затрудняюсь ответить на этот вопрос.